måndag 8 februari 2016

Artikkeli suolistoflorasta

http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/14089/LKT1013s900_903.pdf
  • 900 läkartidningen nr 13–14 2010 volym 107
  • »Jorden var öde och tom ...« Första Mosebok 1:2. Oavsett om vi tror på Bibeln eller på Big Bang så var det något som kom först och något som kom senare. Detta »något« som kom först var mikroberna, som i det följande är benämningen på encelliga organismer, huvudsakligen bakterier. Samverkan mellan dessa var en del i utvecklingen till flercelliga djur, och en primitiv tarm kom efter hand ta form. I denna etablerades en flora som kom att utvecklas i ett intrikat och komplext sys­tem, där mikroorganismerna kom att interagera sins emellan med lokala miljöfaktorer och värdorganismen. Dessa tre fak­torer kan definieras som det gastrointestinala ekosystemet. Ett ekosystem är aldrig helt i balans utan snarare i »balanse­rad obalans«, och denna ostadighet gör att ekosystemet lätt kan tippa över ända. Om det sker kan det obalanserade eko­systemet leda till ohälsa hos såväl värdorganismen som mik­roberna

1. Varifrån kommer tarmfloran?

  • Naturen har högprioriterat en snabb och effektiv kolonisation under och direkt efter födelsen. Redan vid barnets passage ge­nom förlossningskanalen möter det först mammans vaginal­ flora och därefter tarmfloran.Att förlossningssättet påverkar kolonisationen kunde Bia­succi och medarbetare visa i en studie där barn som förlösts vaginalt vid tre dagars ålder hade betydligt mer av bifidobak­terier i avföringen än barn i samma åldersgrupp som förlösts med kejsarsnitt [1].Carl von Linné ställde sig undrande till varför mjölkkörteln hos valar ligger strax intill anus. Linné visste inget om tarm­ florans betydelse, och han visste inte heller att när valungar diar så tömmer gärna mamman samtidigt tarmen. Hos män­niskan bidrar bröstmjölken till etableringen genom att den innehåller »synbiotika«, dvs en kombination av bakterier och prebiotika (oligosackarider) [2].

    2. Tidsfönster och turordning för kolonisationen 

  • Intressant nog har djurförsök visat att det finns ett betydelse­ fullt tidsfönster för kolonisationen. Jämförande studier mel­lan konventionella möss, dvs de med normal tarmflora, och bakteriefria sådana visar tydligt att de bakteriefria djuren tål mindre stress [3]. Om de bakteriefria ungarna tillfördes en för möss normal tarmflora eller enbart bifidobakterier efter fö­delsen blev dessa lika stresståliga som de konventionella  mössen. Väntade man däremot någon vecka efter födelsen med att tillföra bakterier förblev dessa möss lika stresskänsli­ga som de fortsatt bakteriefria djuren. Dessa och liknande   (901 läkartidningen nr 13–14 2010 volym 107 )studier talar starkt för att det inte bara föreligger ett samspel mellan tarmfloran och psyket utan att också tidsfaktorn förtarmflorans etablering är viktig.Den normala etableringen av floran hos människan sker enligt en särskild succession. De första bakterierna som kommer ner i tarmen direkt efter födelsen möter en miljö rik på näring och syre, varför aerober etablerar sig. Allteftersom mängden syre faller kommer den mera anaeroba floran att ta över, och när den fått syrenivån att sjunka ytterligare etable ras de strikt anaeroba bakterierna, som därefter kommer att dominera floran med minst 99 procent av det totala antalet bakterier i tarmen. Frånsett syrenivåerna kommer de olika mikroberna att etablera sig med hänsyn också till andra faktorer, som olika näringsämnen, lokalt pH och olika typer av receptorer. Den allmänt vedertagna uppfattningen är att en någorlunda stabil tarmflora såväl kvalitativt som funktionellt har etablerats hos det friska barnet vid ca 2 års ålder [4]. Med stigande ålder sker successivt en omfördelning med avseende på olika bakteriespecies [5], tex ökar proportionen Bacteroides medan bifidobakterier och laktobakterier minskar. Detta beror intebara på åldern per se med ändrad motorik utan också på olika miljöfaktorer, exempelvis förändringar i kosten.

    3. Samspel mellan bakterier och slemhinna

  • I tarmen finns åtminstone 1000 olika bakteriearter, och det totala antalet är åtminstone tio gånger större än antalet celler i vår kropp. »Normalfloran« definieras helt enkelt som de bakterier som normalt finns i tarmen, fördelade i olika delar av tunntarm och kolon. Normalfloran delas ofta in i två grupper: den permanenta och den temporära. Den permanenta är till synes ganska stabil både till antal bakterier och till vilka arter som finns, medan den temporära floran varierar beroende på vilka bakterier vi exponeras för. I den nära kontakt som uppstår mellan bakterierna och värdcellerna sker ett »samtal« mellan parterna. Exempelvis har Bacteroides thetaiotaomicron möjlighet att slå på och av mer än 400 gener i mukosacellerna och kan då bl a få dessa celler att producera den för bakterien energigivande monosackariden fukos [6]. Då vi vet att mukosacellerna kanske möter 1000 olika bakteriespecies blir detta samtal oerhört komplext och svårtolkat. Vi bjuder således mikroberna på »mat och husrum«, och i gengäld får vi tillgång till en mängd tjänster, varav sannolikt blott en bråkdel hittills är kända. Från ekologisk synpunkt kan man se detta som ett ömsesidigt nyttoperspektiv – mutualism – mellan oss som värdorganism och tarmbakterierna. I exemplet ovan är det en nytto­effekt för oss att ha vänligt sinnade mikroorganismer i vår omedelbara närhet, och detta koncept går under benämningen kolonisationsresistens [7]. Med detta menas att de bakterier som följer med mat och dryck får begränsade möjligheter att kolonisera tarmen på grund av exempelvis konkurrensen med den etablerade normalfloran om näringsämnen. Resistensen kan också upprätthållas genom att bakterierna har möjligheter att bilda antibiotikaliknande substanser, bakteriociner, som är riktade mot andra bakterier.
  •  Det är välkänt att svikt i kolonisationsresistensen lätt kan uppstå vid antibiotikabehandling, och den då påföljande störningen i ekosystemet – ekoskuggan – kan leda till diarré. Även om floran återhämtar sig och diarrén avklingar kan störningar i floran påvisas i månader, upp till år, efter avslutad antibiotikabehandling. I vissa fall utvecklas efter sådan behandlingen allvarlig och svårbehandlad kolit, som förorsakas av Clostridium difficile. Som livräddande terapi har då använts lavemang med tarmflora från en frisk individ, varvid ekologin återställs [8].

    4. Tarmflorans betydelse för ämnesomsättningen 

  • Tarmflorans metabola funktion belyses i en vidstående artikel om prebiotika (sidan 904). Tarmfloran fyller en viktig funktion i det enterohepatiska kretsloppet. Substanser som gallsyror, bilirubin och xenobiotika (icke kroppsegna ämnen,som läkemedel och födoämnen) görs vattenlösliga genom konjugeringsprocesser i levern för att därefter utsöndras i gallan. Mikroorganismerna dekonjugerar substanserna, varvid dessa kan absorberas, vilket är ett utmärkt återvinnings koncept vad gäller gallsyrorna, medan andra och mer toxiska substanser kan ha mindre återvinningsvärde i detta kretslopp. Ett mikrobiellt dekonjugeringsenzym som β gluku­ronidas har diskuterats – men aldrig visats – vara en bidragande orsak till cancer genom sin interaktion i det enterohepatiska kretsloppet. Kolesterol i tarmen, antingen dietärt eller från levern, absorberas lätt och kommer då att ingå i ett enterohepatiskt kretslopp. Intressant nog kan vissa bakterier som exempelvis Eubacterium lentum, exklusivt lokaliserade i cekum, reducera kolesterolet till ickeabsorberbart koprostanol. Bakteriefria djur, som följaktligen saknar denna möjlighet till reduktion, har högre serumkolesterolnivåer [9]. Studier på friska människor har visat att omkring 30 procent av alla män under 50 år har en bakterieflora som inte eller i mycket ringa grad omvandlar kolesterol till koprostanol, medan män över 50 år har det motsatta mönstret. Hos kvinnor ser man ingen skillnad i de olika åldersgrupperna [10]. Orsakerna till denna skillnad är oklar, men en hypotes är att personer med liten eller ringa grad av kolesterolreduktion i tarmen då har möjlighet att absorbera mer kolesterol, med påföljande högre serumnivåer och därmed också ökad morbiditets och mortalitetsrisk.Detta skulle kunna förklara att sådana personer finns kvar i begränsat antal i den äldre friska populationen män. För att utreda detta måste kompletterande longitudinella studier göras där man följer kolesterol i serum samt kolesterol/kopro­stanol i feces.   

5. Patogener eller inte? 

  •  Att evolutionen tillåtit bakterier som vi betraktar som patogener att ingå i den permanenta floran kan tyckas något märkligt. Skärskådar man vissa av dessa mikroorganismers funktioner finns det kanske ändå ett vinnarkoncept i bakgrunden. Exempelvis finner man Clostridium difficile i små mängder i tarmfloran hos knappt 50 procent av alla friska människor. Intressant nog har man kunnat visa att den nedsatta tarmmotoriken hos bakteriefria råttor förbättrades genom monokontamination med denna bakterie, och detta utan att djuren får diarré [11]. Därmed uppstår frågan vad dessa mikroorganismer betyder för vår tarmmotorik, och om avsaknad av dem kan vara en orsak till obstipation. Kväve är ett livsviktigt grundämne som används bl a till bildning av proteiner. Vid nedbrytningen av dessa utsöndras kvävet som urea i urin och i magsaft. Inget djur har egna enzymer som kan utnyttja detta kväve. Ett tillvaratagande kan dock ske med hjälp av bakteriefloran, och strategin bakom denna återvinning kan variera något mellan olika species. Kamelen har inga egna enzymer för nedbrytning av energirika cellulosainnehållande växter som ingår i kosten. Sådana enzymer har dock bakterier i ventrikeln, men de kräver å andra sidan urea för att utföra denna process. Kamelen har ända målsenligt löst detta genom att ca 95 procent av urea utsöndras i magsaften och blott 5 procent i urinen, varvid urinmängden kan reduceras, vilket är välanpassat i miljöer med brist på vatten [12]. Hos människan utsöndras däremot omkring en femtedel av urean i magsaften. Den evolutionära strategi som kan ligga bakom detta involverar Helicobacter pylori, som är en välkänd patogen, men de flesta bärare av denna är trots allt under sin livstid helt besvärsfria. H pylori sparar kväve genom att urea som utsöndras i ventrikeln metaboliseras till koldioxid och ammoniak. And­ra bakterier kan då nyttja ammoniaken i sin proteinsyntes. När dessa bakterier sedermera dör i tarmen kan kvävet återvinnas. Denna återvinningsprocess kan ha haft stor betydelse i tider av knapp tillgång till proteiner, vilket i dag fortfarande är en realitet i många utvecklingsländer. Eradikering av bakterierna kan då förvisso minska incidensen av ulkus, ventrikelcancer och lymfom i mukosa-associerad lymfatisk vävnad (MALT lymfom) men är kanske i gengäld deletär från nutritionssynpunkt i populationer på gränsen till svält.
      

    6. Svårstuderat ekosystem

     Att göra en bedömning av tarmfloran ur ett ekologiskt per spektiv är mycket svårt.  Klassiska odlingsmetoder ger ringa information om de komplexa samspelen mellan bakterierna och mellan den inre miljön i tarmen (föda, läkemedel etc) och värdorganismen. Moderna molekylära metoder används för att kartlägga vilka arter som finns i tarmen [13]. Microflora associated characteristics (MAC) är ett koncept där man emellertid kan bedöma hur mikrofloran påverkat värden anatomiskt, fysiologiskt och biokemiskt [14]. Om man jämför resultat mellan konventionella och bakteriefria djur är rimligen skillnaden att hänföra till floran. I Tabell I redovisas ett urval av dessa florarelaterade effekter. Tarmfloran betraktas av vissa, ibland även av professionen, som en »bomb« men ska i stället ses som en viktig del i ett integrerat system i ett mycket komplext ekosystem, om vilket vi fortfarande har mycket bristfälliga kunskaper. Vi vet emellertid så mycket att när floran fungerar optimalt är det samtidigt en god försäkring om ett gott liv för oss som värdar.

    6.  Tarmhälsa i ett framtidsperspektiv 

    I framtiden kommer vi förmodligen att med relativt billigatest kunna analysera fecesprov och på så sätt få en uppfatt ning om både sammansättning av och funktion hos tarmfloran. Därmed skulle det finnas möjlighet att koppla fynd till ohälsa hos en person. Ökad kunskap om tarmfloran och dess funktioner kommer naturligtvis att kommersialiseras. Redan nu finns test, framför allt utomlands, där man vid analys av fecesprov påstår att floran har en avvikande sammansättning, dvs är i »obalans«. Med mycket stor sannolikhet kommer denna marknad att expandera framöver, men för närvarande är det kliniska vär det av dessa dyra test närmast obefintligt. Om man framöver vid en sådan kontroll skulle finna en icke optimal samman sättning av och funktion hos floran kommer man förmodligen att ordinera antingen selektiva antibakteriella ämnen, alternativt pre, pro och/eller synbiotika, i försök att korrigera obalansen. Perspektivet är svindlande, och i en konsekvensanalys kan man tänka sig en förbättring av värdens såväl fysiska som mentala prestanda blott genom att påverka tarmflorans sammansättning och funktion. Det är endast vår fantasi som sätter gränser för det tänkbara. I detta »tänkbara« finns ett stort frågetecken, nämligen komplexiteten [15]. Tarmfloran, som uppskattas till minst 1000 olika arter, har minst 40 miljoner gener som kodar för ett oerhört stort antal mikrobiella funktioner. Dessa kan i sin tur samverka med tusentals olika komponenter i födan och också direkt med våra tarmceller. Summationseffekterna kommer då att bli oerhört svåröverskådliga. Det bioinformativa verktyget för att behandla denna enorma mängd av data finns inte i dag. Att selektivt tillföra eller ta bort bakteriella »individer« i ett ekosystem som har utvecklats och finjusterats på ett ytterst sofistikerat sätt sedan urminnes tider kan sannolikt leda till en obalans i andra delar av systemet, med påföljande risk för ohälsa.
     

    7. » låt maten bli din medicin och medicinen din mat« 

    I stället bör vi – i ett kortare perspektiv – fråga oss vad som förorsakat rubbningarna i våra individuella mikrobiella ekosystem och som kan tänkas ha bidragit till utvecklingen av en del av det vi i dag brukar sammanfatta som livsstilssjukdomar. Att förebygga och åtgärda dessa på ett mikrobiellt/ekologiskt plan är en uppgift som kommer att kräva decennier av hårt arbete och stora insatser av både forskare och företag inom framför allt livsmedelsbranschen. I framtiden ligger ändå möjligheten att etablera en kvalitetssäkrad kunskapsmängd i form av ett bioinformationssystem som ska kunna evaluera en individuell, optimal funktionell tarmflora och föda. Då kan kanske Hippokrates’ 2400 åriga dröm komma att gå i uppfyllelse: »Låt maten bli din medicin och medicinen din mat.« Vid Karolinska institutet finns en forskargrupp, »2 kg gruppen«, som har målsättningen att studera samverkan mellan värdorganism och tarmflora vid hälsa och sjukdom. För detta ändamål utvecklas också nya molekylära metoder. En populärvetenskaplig framställning i ämnet med flera viktiga frågeställningar har också relativt nyligen publicerats i bokform [16]. Forskargruppens namn anspelar på bakterieflo rans vikt hos en människa. I denna grupp ingår: Johan Bark, Ingemar Ernberg, Rinat Gizatullin, Olle Ljungqvist, Elisabeth Norin, Tore Midtvedt, Roland Möllby och Eugene Zabarovsky.
     
     
     
     Kts. taulukko  otsikon lähteestä.

torsdag 12 november 2015

Piparjuuresta (Horseradish)

Tuli kuultua Suomen matkalla kylässä käydessä paljon hyvää piparjuuren vaikutuksta ja löytyypä piparruuti myös J H Uotin kasvisliuosten luettelosta, joka ei ole mikään pitkä  yrttiluettelo.Vain tärkeimmät ja vaarattomat esitettiin :
"Ihotaudeissa ja keripukissa käytetään piparuutijuomaa, jota valmistetaan pienennetystä piparuutista 50 ggrammaa ja puolen litraa tuoretta kaljaa. sen annetaan vetää lämpimässä paikassa 2 päivää. Sitä juodaan puoli teekupillista aamuin illoin. "


https://fi.wikipedia.org/wiki/Piparjuuri
PubMed antaa 197 löytöä hakusanalla Armoracia rusticana.
Otan niistä pari linkki9ä  tähän. 

Piparjuuri, Pepparrot, "piparruuti"
Lahko: Brassicales
Heimo: Ristikukkaiskasvit Brassicaceae
Suku: Piparjuuret Armoracia
Laji: rusticana
Näyttää kuuluvan  samaan heimoon kuin  kaalikasvit.

(1) Food Funct. 2015 Sep 28. [Epub ahead of print] Anti-inflammatory activity of horseradish (Armoracia rusticana) root extracts in LPS-stimulated macrophages.
 Marzocco S1, Calabrone L, Adesso S, Larocca M, Franceschelli S, Autore G, Martelli G, Rossano R. Author information
Abstract Horseradish (Armoracia rusticana) is a perennial crop belonging to the Brassicaceae family. Horseradish root is used as a condiment due to its extremely pungent flavour, deriving from the high content of glucosinolates and their breakdown products such as isothiocyanates and other sulfur compounds. Horseradish also has a long history in ethnomedicine. In this study the anti-inflammatory potential of three accessions of Armoracia rusticana on lipopolysaccharide from E. coli treated J774A.1 murine macrophages was evaluated. Our results demonstrate that Armoracia rusticana reduced nitric oxide, tumor necrosis factor-α and interleukin-6 release and nitric oxide synthase and cyclooxygenase-2 expression in macrophages, acting on nuclear transcription factor NF-κB p65 activation. Moreover Armoracia rusticana reduced reactive oxygen species release and increased heme-oxygenase-1 expression, thus contributing to the cytoprotective cellular effect during inflammation.

(2)  http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25684599

J Agric Food Chem. 2015 Mar 25;63(11):2947-55. doi: 10.1021/jf505591z. Epub 2015 Mar 16. Correlation of quinone reductase activity and allyl isothiocyanate formation among different genotypes and grades of horseradish roots.
Horseradish (Armoracia rusticana) is a perennial crop and its ground root tissue is used in condiments because of the pungency of the glucosinolate (GS)-hydrolysis products allyl isothiocyanate (AITC) and phenethyl isothiocyanate (PEITC) derived from sinigrin and gluconasturtiin, respectively. Horseradish roots are sold in three grades: U.S. Fancy, U.S. No. 1, and U.S. No. 2 according to the USDA standards. These grading standards are primarily based on root diameter and length. There is little information on whether root grades vary in their phytochemical content or potential health promoting properties. This study measured GS, GS-hydrolysis products, potential anticancer activity (as quinone reductase inducing activity), total phenolic content, and antioxidant activities from different grades of horseradish accessions. U.S. Fancy showed significantly higher sinigrin and AITC concentrations than U.S. No. 1 ,whereas U.S. No. 1 showed significantly higher concentrations of 1-cyano 2,3-epithiopropane, the epithionitrile hydrolysis product of sinigrin, and significantly higher total phenolic concentrations than U.S. Fancy.

KEYWORDS:Armoracia rusticana; allyl isothiocyanate; epithiospecifier protein; glucosinolate; phenethyl isothiocyanate; quinone reductase; sinigrin

KOMMENTTINI: 

Tässä on mainittu entsyymi kinonireduktaasi (QR)  joka myös on tarpeen K-vitamiinin syklissä tehokkaan K-vitamiinimuodon (KH)  asteittaisessa  palauttamisessa KO  epoksimuodosta  kinonimuodon kautta , johon se  aktiivifunktiossaan joutuu  ja tässä voisi päätellä, että piparjuuri  muitten vihannesten joukossa tehostaa vihreitten vihannesten  terveydellistä vaikutusta juuri  tehostaessaan K-vitamiinin salvage- sykliä (  säästösykliä).  Jokainen K-vitamiinimolekyyli tekee noin 120 kertaa  säästösyklinsä ennekuin katoaa kehosta, eli sitä tulee saada päivittäin kun se katoaa niin nopeasti- Siis piparuuti tehnee sen olemisen  sinä lyhyenä aikana  tehokkaammaksi,  mistä ne hyvät maineet sitten  tulee.  esim. luun aineenvaihdunta  tehostuu K-vitamiinin syklistä, kun kalsiumia saadaan käsiteltyä ja aktiivikalsiumeja pyydystettyä niihin kohtiin missä tapahtuu fysiologista luun remodelling kaskadia. Luuhan on kalsiumin suurin varastopaikka kehossa..

Pipajuuressa on myös paljon mineraaleja ja C-vitamiinia, joten se vaikuttanee monipuolisesti  antioksidatiivisen kartan  teissä ja risteyksissä.. 

onsdag 4 november 2015

Saleppi kuuluu orkideologian alueeseen

 Käännettävä myöhemmin: 

Vesalius. 2012 Dec;18(2):99-106.
The Doctrine of Signatures, Materia Medica of Orchids, and the Contributions of Doctor - Orchidologists.

Abstract

The heritage of medicine is written in many forms. One repository is to be found in the history of orchids, the world's largest family of flowering plants. Orchids were so named by Theophrastus (c.372-288 BC) who recorded their medicinal use as an aphrodisiac and the promoter of virility, in the context of the Doctrine of Signatures. Such use endured for millennia, and was recorded both by Paracelsus (1493-1551) and Linnaeus (1707-1778). The history of orchidology and medicine are entwined in four domains: (a) orchids and their historical materia medica, within the paradigm of the Doctrine of Signatures; (b) the enduring and extensive contemporary medicinal and culinary use of orchids such as Vanilla and salep extracts of Orchis; (c) the scientific contributions of doctors as orchidologists; and (d) the heritage of more than a hundred doctors' names in the scientific etymology of the Orchidaceae family. Prominent orchidologists have included the Scottish doctor-soldier and botanist, Robert Brown (1773-1858); the Director of the State Herbarium at Leyden and the Rijks Museum, Carl Ludwig Blume (1796-1862); and Dr William Sterling MD (1888-1967). Among the more than 1250 genus names (and 33,000 species) of orchids are the names of more than a hundred doctors, their lives and works perpetuated in the scientific etymology of this family of exotic, beautiful, flamboyant, intriguing and often expensive flowers. Generic names record the lives and works of such as Aristotle (384-322BC) in Aristotelia Loureiro 1790; Cadet de Gassicourt (1769-1821) in Cadetia Gaudichaud 1826; Sir Joseph Dalton Hooker (1817-1911) in Sirhookera O. Kuntze 1891; and Dr Theodore Daniel Vrydag Zynen (fl. 1820-1850) in Vrydagzynea Blume 1858. One of the principal horticultural genera of orchids, Brassavola, records the life and work of the Ferrara and Padua physician and botanist, Antonio Musa Brassavola (1500-1555). The first Slipper Orchid bred as a hybrid, Paphiopedilum harrisianum (by John Dominy [1816-1892], at Exeter in England) was named after his colleague, the Devon surgeon, Dr John Harris (1782-1855).
PMID:
26255391
[PubMed - indexed for MEDLINE]

Testattu Salepin käyttö pehmeässä jäätelössä (soft ice cream) hydrokolloidisten ominaisuuksien takia

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=Radix+salep
Kaupalliselta kannalta pehmytjäätelöön sopii paremmin Balangu seed gum- tyypin hydrokolloidi. 

Food Sci Technol Int. 2010 Feb;16(1):79-88. doi: 10.1177/1082013209353244. Epub 2010 Apr 16.
Rheological characterization and sensory evaluation of a typical soft ice cream made with selected food hydrocolloids.

Abstract

The effect of two novel hydrocolloids known as Balangu seed gum (BSG) and palmate-tuber salep (PTS) with carboxymethylcellulose (CMC) on the rheological characteristics of a typical soft ice cream was studied. The power law model well described the flow behavior of mixes with a high correlation coefficient (r). The flow behavior index was in the range of 0.450-1.154, while the consistency coefficient varied from 0.051 to 6.822 Pa s(n). All mixes showed a pseudoplastic behavior except the mix containing 0.3% PTS, which was found to have a slightly dilatant characteristic. An increase in the concentration was accompanied by an increase in the pseudoplasticity and consistency coefficient. The effect of selected gums on some sensory properties of a soft ice cream such as viscosity, coldness, firmness, degree of smoothness (coarseness), liquefying rate, body and texture and total acceptance has also been investigated in this work. The correlation between the apparent viscosity and sensory attributes has been determined because of the importance of viscosity in the quality evaluation of an ice cream. Taking into account the commercial ice cream properties, a 0.4% BSG gum concentration may be recommended.
PMID:
21339124
[PubMed - indexed for MEDLINE]

Saleppijauho on hydrokolloidinen ja sisältää glukomannaania 28 - 58%

Juho H Uoti mainitsee saleppivellin  lääkkeellisistä ominaisuuksista

Juho H Uoti maintsi saleppivellistä seuraavaa käyttöindikaatiota.: Salepppivelli, jota valmistetaan hienoksi survotuista saleppijuurista (tubera salep), joita otetaan 10 grammaa litraan kuumaa vettä tai maitoa. Sitä otetaan teekupillinen kerrallaan ripulissa, punataudissa ja muissa suolikivuissa. 
(Kotiopas 1928 Sivu 145)

 http://profdoc.um.ac.ir/articles/a/1007049.pdf 
 Tieteellisessä tutkimukessa  saleppi sijoittuu hydrokolloideihin ja sitä on verrattu karboksimetylselluloossan ja guargumin kanssa  tässä lähteessä rheologisiin ominaisuuksiin vaikuttavana aineena. 



Salepista en löydä suomalaista Wikipediatietoa, mutta muilla kielillä on paljon  ainesta Tuber Saleps mukuloista.
https://en.wikipedia.org/wiki/Salep

Radix ( Tuber )Salep  http://link.springer.com/chapter/10.1007%2F978-3-642-51812-6_88#page-1
jonkinlaista korkkimaista lima-ainesta

Wikipediassa  on lisätekstiä  on englanniksi: Näyttää siltä että siinä on jotakin vaikuttavaa ainetta, jota se kuumana juomana voi korvata jopa länsimaista kahvia ja teetä itämailla Levantissa. ja Kreikassa. Koetan ottaa selvää asiasta.
4.10.2015.

Sitaatti:

Consumption

Salep was a popular beverage in the lands of the Ottoman Empire. Its consumption spread beyond there to England and Germany before the rise of coffee and tea and it was later offered as an alternative beverage in coffee houses. In England, the drink was known as saloop. Popular in the 17th and 18th centuries in England, its preparation required that the salep powder be added to water until thickened whereupon it would be sweetened, then flavored with orange flower or rose water. Substitution of British orchid roots, known as "dogstones", was acceptable in the 18th century for the original Turkish variants.[1]
The beverage sahlab is now often made with hot milk instead of water. Other desserts are also made from salep flour, including salep pudding and salep ice cream. The Kahramanmaraş region of Turkey is a major producer of sahlab known as Salepi Maraş. The popularity of sahlab in Turkey has led to a decline in the populations of wild orchids. As a result, it is illegal to export true salep.[2] Thus, many instant sahlab mixes are made with artificial flavoring. Salep is also consumed in Greece, and it is usually sold on the streets as a hot beverage during the cold months of the year. It is extremely popular in many parts of the Middle East, especially the Levant. Families in Syria, Jordan, Israel, Palestine, and Lebanon drink the hot version during the winter time. In North Africa, Libya for example, it is enjoyed when served cold.
The Ancient Romans also used ground orchid bulbs to make drinks, which they called by a number of names, especially satyrion and priapiscus. As the names indicate, they likewise considered it to be a powerful aphrodisiac.[3] Of salep, Paracelsus wrote: "behold the Satyrion root, is it not formed like the male privy parts? No one can deny this. Accordingly magic discovered it and revealed that it can restore a man's virility and passion".[4]

Cultural references

In Joan Aiken's novel Is, saloop is mentioned as conferring long life. The liner notes to the Aphrodite's Child album 666 include the note that the work "was recorded under the influence of 'sahlep'". The album, carrying the Number of the Beast as its name, was boycotted by certain radio stations, with as a possible contributing factor that the word sahlep was interpreted by Fundamentalist Christians as the name of a drug, a demon, or a black-magic sect. In Rick Riordan's book The Red Pyramid, the Ancient Egyptian goddess Nut offers the main character sahlab. In Jude Watson's book Beyond the Grave, the main characters are served sahlab at their hotel. Salep is mentioned under the name "saloop" in Terry Pratchett's book, Monstrous Regiment.
In Başar Sabuncu's 1985 film Çıplak Vatandaş (The Nude Citizen), the anti-hero sells sahlep in the streets of Istanbul as an ambulant sahlepçi, it is one of his multiple jobs taken to survive the inflation.

Recipe

  • 200ml Skimmed milk
  • 1 Tablespoon Salep flour or as alternative
    ½  Tablespoon Rice flour and ½ Tablespoon Potato starch



måndag 19 oktober 2015

Munakoiso

https://fi.wikipedia.org/wiki/Munakoiso
Yllättävän paljon käännöksiä munakoisosta eri kielille Wikipediassa!

Varsinainen koiso SOLANUM, Koisokasvit  Solanaceae
 Munakoiso (Solanum melongena) eli aubergiini on koisokasvien heimoon (Solanaceae) ja varsinaisiin koisoihin (Solanum) kuuluva monivuotinen kasvi, jota kuitenkin viljellään yleensä yksivuotisena. Sen ravinnoksi käytettävä osa, hedelmä, on kasvitieteellisesti marja, mutta kulinaarisessa mielessä lähinnä vihannes. Munakoisoiksi kutsutaan myös useiden muiden Solanum-lajien hedelmiä. Nykyisin eurooppalaisista kaupoista löytää enimmäkseen pitkälle jalostettuja, tummanvioletteja munakoisoja. Sellaisen hedelmä on kuin violetti kesäkurpitsa. Muualla maailmassa munakoisoja on eri värisiä ja -muotoisia. Ainakin kaukoidässä munakoisosta kasvatetaan pienempiä, herkullisiksi mainittuja muotoja, jotka muistuttavat muodoltaan kananmunaa tai jopa suurta hernettä ja ovat väriltään violetin lisäksi vihreitä, oransseja tai punaisia.[1] Jotkin munakoisot taas ovat hyvinkin pitkänomaisia. Muitakin värejä ja muotoja tunnetaan. Jotkin koristeelliset munakoisot, kuten valkoinen, kananmunan näköinen S. ovigerum (myyntinimenä mm. 'Easter Egg') on varmuuden vuoksi syytä jättää syömättä, sillä ne saattavat sisältää haitallisessa määrin myrkyllisiä glykoalkaloideja, kuten solaniinia. Afrikassa munakoiso-nimeä käytetään ainakin S. aethiopicum -kasvin punaisista marjoista ("Scarlet Eggplant").

Kasvia on viljelty esihistoriallisina aikoina Intiassa ja Kiinassa. Eurooppaan se näyttää tulleen keskiajan alussa. Nykyisin munakoisoja tuodaan Suomeen lähinnä Hollannista ja Espanjasta.[2]
Kasvatus aloitetaan 8-10 viikkoa ennen istutusta ulos terassille tai kasvihuoneeseen. Altapäin tuleva lämpö on tärkeää taimikasvatukssa. Mullan lämpö saisi olla 23-24°c. Myös myöhemmin munakoiso viihtyy yli 20°c asteen lämpötilassa. Munakoiso ei pidä juuriston häirinnästä, joten juuripaakku olisi saatava istutettaessa mahdollisimman ehjänä maahan. Kasvi ei pidä myöskään seisovasta vedestä.[3]
Ravintona munakoisoa käytetään muun muassa muhennettuna ja täytettynä. Kreikkalainen musaka[4] ja turkkilainen pyörtynyt imaami ovat kuuluisia perinteisiä munakoisoruokia.[5]
Munakoisoviipaleet oli aiemmin välttämätöntä suolata ennen käyttöä kitkeryyden poistamiseksi. Nykylajikkeilla suolaus ei tuoreilla hedelmillä ole yleensä tarpeen, mutta suolauksen voi halutessaan tehdä.[6] Suolan annetaan seistä munakoisoviipaleen päällä neljännestunnin verran ja pinnalle nousseet pisarat pyyhitään pois talouspaperilla.
Vaalea, sienimäinen sisus on maultaan mieto. Myös siemenet voidaan syödä.[7]

  • ANTIOKSIDANTIT, FENOLIT, ANTOSYANIDIT, C-vitamiini
munakoisossa
http://www.ijcmas.com/vol-4-2/Umesh%20K.%20Kandoliya,%20et%20al.pdf
fineli.fi tieto
 http://www.fineli.fi/food.php?foodid=362&lang=fi
hyödyllinen vihannes. 



lördag 2 maj 2015

Keräkaalin edullinen koostumus

Raakakaalin  ja prosessoidun keräkaalin antioksidanttisista ominaisuuuksista

Int J Food Sci Nutr. 2004 May;55(3):191-9. Antioxidant properties of raw and processed cabbages.

TIIVISTELMÄ_Abstract

  •   Määriteltiin tuoreesta ja prosessoidusta keräkaalista niiden totaalifenolit, totaaliflavonoidit, antioksidanttinen kapasiteetti ja yksittäiset fenoliset yhdisteet,, jota  voitaisiin selvitellä valkokaalien  antioksidanttisten ominaisuuksien vaikutuksia.
  • Tuoreissa ja pikkelsiksi tehdyissä punakaaleissa  oli korkein  totaalinen fenolipitoisuus ja gallihappojen ekvivalenttipitoisuus (GAE). Raakapunakaalissa ja pikkelsissä oli myös flavonoidien pitoisuus ja katekiiniekvivalentit  korkeimmat  Antioksidanttivaikutus ilmastuna C-vitamiiniekvivalentteina tuoreesta näytteestä  vaihteli alueella 57. 1 mg- 695.6 mg  C-vitamiiniekvivalenttia tuoreessa näytteessä  ja korkeimmat pitoisuudet olivat raakakaalissa ja pikkelsissä , joissa  oli korkein antioksidanttinenkin kapasiteetti.
To study the effect of polyphenolics on antioxidant activities of cabbages, the amounts of total phenolics, total flavonoids, antioxidant capacity and individual phenolic compounds in raw and processed cabbages were determined. Fresh and pickled red cabbages exhibited the highest total phenolic contents (393.1+/-10.8 mg and 366.3+/-3.6 mg gallic acid equivalents/100 g fresh sample, respectively). Fresh and pickled red cabbages were also highest in flavonoids (108.1+/-9.3 mg and 72.4+/-4.4 mg catechin equivalents/100 g fresh sample, respectively). The antioxidant capacity (expressed as vitamin C equivalent antioxidant capacity) ranged from 57.1 to 695.6 mg vitamin C equivalents/100 g fresh sample, where raw and pickled red cabbages exhibited the highest antioxidant capacity. 
  •  Oli hyvä lineaarinen korrelaatio totaalifenolien ja antioksidanttisuuden kesken ja  totaaliflavonoidien jja antioksidanttisuuden kesken. Kuitenkin suhde  askorbiinihapon ja antioksidanttisuuden kesken  oli matala. Antioksidanttinen kyky raakakaalissa ja prosessoidussa kaalissa korreloi hyvin niiden poolyfenolien pitoisuuteen.
There was a good linear relationship between the total phenolics and antioxidant capacity (r2=0.9743), and between the total flavonoids and antioxidant capacity (r2=0.9557); however, the relationship between the ascorbic acid content and antioxidant capacity was very low (r2=0.1442). The antioxidant capacity of raw and processed cabbages was highly correlated with their contents of polyphenolics.
  • KAMFEROLI, KVERSETIINI ja APIGENIINI olivat pääasialliset flavonoidit, joita keräkaaleissa esiintyi, paitsi punakaalissa, sekä raa-assa että pikkelsimuotoisessa - oli hallitsevin flavonoidi SYANIDIINI, joka oli  antamassa  pääasiallista antioksidanttista kapasiteettia FENOLIEN totaalimäärän    FLAVONOIDIEN ohella.
Kaempferol, quercetin, and apigenin were the major flavonoids existing in cabbages except for raw and pickled red cabbages, where cyanidin was the predominant flavonoid (73.6-117.7 mg/kg). In the red cabbages, cyanidin was the major contributor to the antioxidant capacity as well as the content of total phenolics and flavonoids.
PMID:
15223595
[PubMed - indexed for MEDLINE]