Cucurbita pepo, iso keltainen kurpitsa ( Pumpkin): Kurpitsan siemenöljyn karoteeneista

• HAKUSNA on kurpitsan siemen öljy  Kurpitsalaji on Cucurbita pepo  convar pepo var. styriaca
• https://www.researchgate.net/publication/14948901_Main_carotenoids_in_pressed_seeds_Cucurbitae_semen_of_oil_pumkin
• _Cucurbita_pepo_ convar_pepo_var_styriaca
• Artikkelissa on  selitetty mitä karotinoideja ja antioksidanteja siemnöljy sisältää, ja näyttää olean mm luteiinia, joka on siolm,äystäällinen. A-vitamiinin karotenoideissa on se  huomioitava, että  niitten yksipuolinen  käyttö  josain tehdäasvalmsiteessa ei ole ollenkaan niin  edullinen kuin nämä luonnon karotenoidisekoitukset joita voi kasveista ja elintarvikkeista löytää.  Liika yksipuolisuus, mikä  pillereillä on, voi olla haitaksi koska  silloin yhtä lajia karotenoidia  tulee liian suuri määrä. 

• Zoltan Matus

  Abstract

  Tekniikasta
  
  Various use of the oil-pumpkin offers reason for the phytochemical analysis of seed-meal's carotene pigments. Column chromatography was performed on the adsorbents MgO, Celite and CaCO3 with hexane and benzene as eluents. HPLC separation of different pigments was carried out on a 6 microns reverse phase packing with a ternary gradient elution method using a diode-array detector. 
  

   Analyysituloksista:

  Pääkomponentti luteiini (3,3´-dihydroksi-alfa-karoteeni (52,5 %) ja beta-karoteeni  (52,5 %).

  Lisäksi oli havaittavissa seuraavia karotenoidilaatuja pieniä määriåä: 

  violaxantiini

  luteoxantiini

  auroxantiiniepimeerejä  

  luteiiniepoksedia

  flavoxantiinia

  krysantemaxantiinia

  alfa-karoteenia

  beta,epsilon-karoteenia

  
  

  The main components of the press-residue were lutein [3,3'-dihydroxy-alpha-carotene = (3R,3'R,6'R)-beta,epsilon-carotene-3,3'-diol; 52.5%]  and beta-carotene (beta,epsilon-carotene; 10.1%).

   In addition to the above-mentioned pigments it was successful to reveal the presence of violaxanthin, luteoxanthin, auroxanthin epimers, lutein epoxide, flavoxanthin, chrysanthemaxanthin, 9(9')-cis-lutein, 13(13')-cis-lutein, 15-cis-lutein (central-cis)-lutein, alpha-cryptoxanthin, beta-cryptoxanthin and alpha-carotene (beta,epsilon-carotene) in small quantities.

Bifidobacterium breve , Probiootti

http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736%2815%2901090-9/abstract

Artikkeli suolistoflorasta

http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/14089/LKT1013s900_903.pdf

• 900 läkartidningen nr 13–14 2010 volym 107
• »Jorden var öde och tom ...« Första Mosebok 1:2. Oavsett om vi tror på Bibeln eller på Big Bang så var det något som kom först och något som kom senare. Detta »något« som kom först var mikroberna, som i det följande är benämningen på encelliga organismer, huvudsakligen bakterier. Samverkan mellan dessa var en del i utvecklingen till flercelliga djur, och en primitiv tarm kom efter hand ta form. I denna etablerades en flora som kom att utvecklas i ett intrikat och komplext sys­tem, där mikroorganismerna kom att interagera sins emellan med lokala miljöfaktorer och värdorganismen. Dessa tre fak­torer kan definieras som det gastrointestinala ekosystemet. Ett ekosystem är aldrig helt i balans utan snarare i »balanse­rad obalans«, och denna ostadighet gör att ekosystemet lätt kan tippa över ända. Om det sker kan det obalanserade eko­systemet leda till ohälsa hos såväl värdorganismen som mik­roberna

1. Varifrån kommer tarmfloran?

• Naturen har högprioriterat en snabb och effektiv kolonisation under och direkt efter födelsen. Redan vid barnets passage ge­nom förlossningskanalen möter det först mammans vaginal­ flora och därefter tarmfloran.Att förlossningssättet påverkar kolonisationen kunde Bia­succi och medarbetare visa i en studie där barn som förlösts vaginalt vid tre dagars ålder hade betydligt mer av bifidobak­terier i avföringen än barn i samma åldersgrupp som förlösts med kejsarsnitt [1].Carl von Linné ställde sig undrande till varför mjölkkörteln hos valar ligger strax intill anus. Linné visste inget om tarm­ florans betydelse, och han visste inte heller att när valungar diar så tömmer gärna mamman samtidigt tarmen. Hos män­niskan bidrar bröstmjölken till etableringen genom att den innehåller »synbiotika«, dvs en kombination av bakterier och prebiotika (oligosackarider) [2].
  

  2. Tidsfönster och turordning för kolonisationen 

• Intressant nog har djurförsök visat att det finns ett betydelse­ fullt tidsfönster för kolonisationen. Jämförande studier mel­lan konventionella möss, dvs de med normal tarmflora, och bakteriefria sådana visar tydligt att de bakteriefria djuren tål mindre stress [3]. Om de bakteriefria ungarna tillfördes en för möss normal tarmflora eller enbart bifidobakterier efter fö­delsen blev dessa lika stresståliga som de konventionella  mössen. Väntade man däremot någon vecka efter födelsen med att tillföra bakterier förblev dessa möss lika stresskänsli­ga som de fortsatt bakteriefria djuren. Dessa och liknande   (901 läkartidningen nr 13–14 2010 volym 107 )studier talar starkt för att det inte bara föreligger ett samspel mellan tarmfloran och psyket utan att också tidsfaktorn förtarmflorans etablering är viktig.Den normala etableringen av floran hos människan sker enligt en särskild succession. De första bakterierna som kommer ner i tarmen direkt efter födelsen möter en miljö rik på näring och syre, varför aerober etablerar sig. Allteftersom mängden syre faller kommer den mera anaeroba floran att ta över, och när den fått syrenivån att sjunka ytterligare etable ras de strikt anaeroba bakterierna, som därefter kommer att dominera floran med minst 99 procent av det totala antalet bakterier i tarmen. Frånsett syrenivåerna kommer de olika mikroberna att etablera sig med hänsyn också till andra faktorer, som olika näringsämnen, lokalt pH och olika typer av receptorer. Den allmänt vedertagna uppfattningen är att en någorlunda stabil tarmflora såväl kvalitativt som funktionellt har etablerats hos det friska barnet vid ca 2 års ålder [4]. Med stigande ålder sker successivt en omfördelning med avseende på olika bakteriespecies [5], tex ökar proportionen Bacteroides medan bifidobakterier och laktobakterier minskar. Detta beror intebara på åldern per se med ändrad motorik utan också på olika miljöfaktorer, exempelvis förändringar i kosten.

  3. Samspel mellan bakterier och slemhinna

• I tarmen finns åtminstone 1000 olika bakteriearter, och det totala antalet är åtminstone tio gånger större än antalet celler i vår kropp. »Normalfloran« definieras helt enkelt som de bakterier som normalt finns i tarmen, fördelade i olika delar av tunntarm och kolon. Normalfloran delas ofta in i två grupper: den permanenta och den temporära. Den permanenta är till synes ganska stabil både till antal bakterier och till vilka arter som finns, medan den temporära floran varierar beroende på vilka bakterier vi exponeras för. I den nära kontakt som uppstår mellan bakterierna och värdcellerna sker ett »samtal« mellan parterna. Exempelvis har Bacteroides thetaiotaomicron möjlighet att slå på och av mer än 400 gener i mukosacellerna och kan då bl a få dessa celler att producera den för bakterien energigivande monosackariden fukos [6]. Då vi vet att mukosacellerna kanske möter 1000 olika bakteriespecies blir detta samtal oerhört komplext och svårtolkat. Vi bjuder således mikroberna på »mat och husrum«, och i gengäld får vi tillgång till en mängd tjänster, varav sannolikt blott en bråkdel hittills är kända. Från ekologisk synpunkt kan man se detta som ett ömsesidigt nyttoperspektiv – mutualism – mellan oss som värdorganism och tarmbakterierna. I exemplet ovan är det en nytto­effekt för oss att ha vänligt sinnade mikroorganismer i vår omedelbara närhet, och detta koncept går under benämningen kolonisationsresistens [7]. Med detta menas att de bakterier som följer med mat och dryck får begränsade möjligheter att kolonisera tarmen på grund av exempelvis konkurrensen med den etablerade normalfloran om näringsämnen. Resistensen kan också upprätthållas genom att bakterierna har möjligheter att bilda antibiotikaliknande substanser, bakteriociner, som är riktade mot andra bakterier.
•  Det är välkänt att svikt i kolonisationsresistensen lätt kan uppstå vid antibiotikabehandling, och den då påföljande störningen i ekosystemet – ekoskuggan – kan leda till diarré. Även om floran återhämtar sig och diarrén avklingar kan störningar i floran påvisas i månader, upp till år, efter avslutad antibiotikabehandling. I vissa fall utvecklas efter sådan behandlingen allvarlig och svårbehandlad kolit, som förorsakas av Clostridium difficile. Som livräddande terapi har då använts lavemang med tarmflora från en frisk individ, varvid ekologin återställs [8].

  4. Tarmflorans betydelse för ämnesomsättningen 

• Tarmflorans metabola funktion belyses i en vidstående artikel om prebiotika (sidan 904). Tarmfloran fyller en viktig funktion i det enterohepatiska kretsloppet. Substanser som gallsyror, bilirubin och xenobiotika (icke kroppsegna ämnen,som läkemedel och födoämnen) görs vattenlösliga genom konjugeringsprocesser i levern för att därefter utsöndras i gallan. Mikroorganismerna dekonjugerar substanserna, varvid dessa kan absorberas, vilket är ett utmärkt återvinnings koncept vad gäller gallsyrorna, medan andra och mer toxiska substanser kan ha mindre återvinningsvärde i detta kretslopp. Ett mikrobiellt dekonjugeringsenzym som β gluku­ronidas har diskuterats – men aldrig visats – vara en bidragande orsak till cancer genom sin interaktion i det enterohepatiska kretsloppet. Kolesterol i tarmen, antingen dietärt eller från levern, absorberas lätt och kommer då att ingå i ett enterohepatiskt kretslopp. Intressant nog kan vissa bakterier som exempelvis Eubacterium lentum, exklusivt lokaliserade i cekum, reducera kolesterolet till ickeabsorberbart koprostanol. Bakteriefria djur, som följaktligen saknar denna möjlighet till reduktion, har högre serumkolesterolnivåer [9]. Studier på friska människor har visat att omkring 30 procent av alla män under 50 år har en bakterieflora som inte eller i mycket ringa grad omvandlar kolesterol till koprostanol, medan män över 50 år har det motsatta mönstret. Hos kvinnor ser man ingen skillnad i de olika åldersgrupperna [10]. Orsakerna till denna skillnad är oklar, men en hypotes är att personer med liten eller ringa grad av kolesterolreduktion i tarmen då har möjlighet att absorbera mer kolesterol, med påföljande högre serumnivåer och därmed också ökad morbiditets och mortalitetsrisk.Detta skulle kunna förklara att sådana personer finns kvar i begränsat antal i den äldre friska populationen män. För att utreda detta måste kompletterande longitudinella studier göras där man följer kolesterol i serum samt kolesterol/kopro­stanol i feces.   

5. Patogener eller inte? 

•  Att evolutionen tillåtit bakterier som vi betraktar som patogener att ingå i den permanenta floran kan tyckas något märkligt. Skärskådar man vissa av dessa mikroorganismers funktioner finns det kanske ändå ett vinnarkoncept i bakgrunden. Exempelvis finner man Clostridium difficile i små mängder i tarmfloran hos knappt 50 procent av alla friska människor. Intressant nog har man kunnat visa att den nedsatta tarmmotoriken hos bakteriefria råttor förbättrades genom monokontamination med denna bakterie, och detta utan att djuren får diarré [11]. Därmed uppstår frågan vad dessa mikroorganismer betyder för vår tarmmotorik, och om avsaknad av dem kan vara en orsak till obstipation. Kväve är ett livsviktigt grundämne som används bl a till bildning av proteiner. Vid nedbrytningen av dessa utsöndras kvävet som urea i urin och i magsaft. Inget djur har egna enzymer som kan utnyttja detta kväve. Ett tillvaratagande kan dock ske med hjälp av bakteriefloran, och strategin bakom denna återvinning kan variera något mellan olika species. Kamelen har inga egna enzymer för nedbrytning av energirika cellulosainnehållande växter som ingår i kosten. Sådana enzymer har dock bakterier i ventrikeln, men de kräver å andra sidan urea för att utföra denna process. Kamelen har ända målsenligt löst detta genom att ca 95 procent av urea utsöndras i magsaften och blott 5 procent i urinen, varvid urinmängden kan reduceras, vilket är välanpassat i miljöer med brist på vatten [12]. Hos människan utsöndras däremot omkring en femtedel av urean i magsaften. Den evolutionära strategi som kan ligga bakom detta involverar Helicobacter pylori, som är en välkänd patogen, men de flesta bärare av denna är trots allt under sin livstid helt besvärsfria. H pylori sparar kväve genom att urea som utsöndras i ventrikeln metaboliseras till koldioxid och ammoniak. And­ra bakterier kan då nyttja ammoniaken i sin proteinsyntes. När dessa bakterier sedermera dör i tarmen kan kvävet återvinnas. Denna återvinningsprocess kan ha haft stor betydelse i tider av knapp tillgång till proteiner, vilket i dag fortfarande är en realitet i många utvecklingsländer. Eradikering av bakterierna kan då förvisso minska incidensen av ulkus, ventrikelcancer och lymfom i mukosa-associerad lymfatisk vävnad (MALT lymfom) men är kanske i gengäld deletär från nutritionssynpunkt i populationer på gränsen till svält.
    

  6. Svårstuderat ekosystem

   Att göra en bedömning av tarmfloran ur ett ekologiskt per spektiv är mycket svårt.  Klassiska odlingsmetoder ger ringa information om de komplexa samspelen mellan bakterierna och mellan den inre miljön i tarmen (föda, läkemedel etc) och värdorganismen. Moderna molekylära metoder används för att kartlägga vilka arter som finns i tarmen [13]. Microflora associated characteristics (MAC) är ett koncept där man emellertid kan bedöma hur mikrofloran påverkat värden anatomiskt, fysiologiskt och biokemiskt [14]. Om man jämför resultat mellan konventionella och bakteriefria djur är rimligen skillnaden att hänföra till floran. I Tabell I redovisas ett urval av dessa florarelaterade effekter. Tarmfloran betraktas av vissa, ibland även av professionen, som en »bomb« men ska i stället ses som en viktig del i ett integrerat system i ett mycket komplext ekosystem, om vilket vi fortfarande har mycket bristfälliga kunskaper. Vi vet emellertid så mycket att när floran fungerar optimalt är det samtidigt en god försäkring om ett gott liv för oss som värdar.

  6.  Tarmhälsa i ett framtidsperspektiv 

  I framtiden kommer vi förmodligen att med relativt billigatest kunna analysera fecesprov och på så sätt få en uppfatt ning om både sammansättning av och funktion hos tarmfloran. Därmed skulle det finnas möjlighet att koppla fynd till ohälsa hos en person. Ökad kunskap om tarmfloran och dess funktioner kommer naturligtvis att kommersialiseras. Redan nu finns test, framför allt utomlands, där man vid analys av fecesprov påstår att floran har en avvikande sammansättning, dvs är i »obalans«. Med mycket stor sannolikhet kommer denna marknad att expandera framöver, men för närvarande är det kliniska vär det av dessa dyra test närmast obefintligt. Om man framöver vid en sådan kontroll skulle finna en icke optimal samman sättning av och funktion hos floran kommer man förmodligen att ordinera antingen selektiva antibakteriella ämnen, alternativt pre, pro och/eller synbiotika, i försök att korrigera obalansen. Perspektivet är svindlande, och i en konsekvensanalys kan man tänka sig en förbättring av värdens såväl fysiska som mentala prestanda blott genom att påverka tarmflorans sammansättning och funktion. Det är endast vår fantasi som sätter gränser för det tänkbara. I detta »tänkbara« finns ett stort frågetecken, nämligen komplexiteten [15]. Tarmfloran, som uppskattas till minst 1000 olika arter, har minst 40 miljoner gener som kodar för ett oerhört stort antal mikrobiella funktioner. Dessa kan i sin tur samverka med tusentals olika komponenter i födan och också direkt med våra tarmceller. Summationseffekterna kommer då att bli oerhört svåröverskådliga. Det bioinformativa verktyget för att behandla denna enorma mängd av data finns inte i dag. Att selektivt tillföra eller ta bort bakteriella »individer« i ett ekosystem som har utvecklats och finjusterats på ett ytterst sofistikerat sätt sedan urminnes tider kan sannolikt leda till en obalans i andra delar av systemet, med påföljande risk för ohälsa.
   

  7. » låt maten bli din medicin och medicinen din mat« 

  I stället bör vi – i ett kortare perspektiv – fråga oss vad som förorsakat rubbningarna i våra individuella mikrobiella ekosystem och som kan tänkas ha bidragit till utvecklingen av en del av det vi i dag brukar sammanfatta som livsstilssjukdomar. Att förebygga och åtgärda dessa på ett mikrobiellt/ekologiskt plan är en uppgift som kommer att kräva decennier av hårt arbete och stora insatser av både forskare och företag inom framför allt livsmedelsbranschen. I framtiden ligger ändå möjligheten att etablera en kvalitetssäkrad kunskapsmängd i form av ett bioinformationssystem som ska kunna evaluera en individuell, optimal funktionell tarmflora och föda. Då kan kanske Hippokrates’ 2400 åriga dröm komma att gå i uppfyllelse: »Låt maten bli din medicin och medicinen din mat.« Vid Karolinska institutet finns en forskargrupp, »2 kg gruppen«, som har målsättningen att studera samverkan mellan värdorganism och tarmflora vid hälsa och sjukdom. För detta ändamål utvecklas också nya molekylära metoder. En populärvetenskaplig framställning i ämnet med flera viktiga frågeställningar har också relativt nyligen publicerats i bokform [16]. Forskargruppens namn anspelar på bakterieflo rans vikt hos en människa. I denna grupp ingår: Johan Bark, Ingemar Ernberg, Rinat Gizatullin, Olle Ljungqvist, Elisabeth Norin, Tore Midtvedt, Roland Möllby och Eugene Zabarovsky.
   
   
   
   Kts. taulukko  otsikon lähteestä.